Puppan - Mamma till Loke och Aveline

Jag har alltid drömt om att ha ett riktigt fint, och helt perfekt hem. Det vill säga att jag har fina möbler och tapeter i varenda rum, så att man inte som tex nu tycker att köket är totalvidrigt.

De här tapeterna bara SKA jag ha i Lokes rum. Hade velat ha stjärnor i grönt dock, men men. Möblerna har inte jag valt nått direkt, utan de var de som var snyggast av de få man fick välja på i tapetseraren.




I övrigt har Loke blivit riktigt haj på att ställa sig upp. Han ställer sig mot våra ben, soffor, bänkar, sin matstol, element och ungefär allt annat som går att ställa sig mot. I går stog han utan stöd några sekunder innan han damp ner på stjärten igen. Nu sätter han sig så gott som alltid ner från stående, vilket är skönt. Först så tyckte han att han fastnade och visste inte hur han skulle komma ner. Tokunge! <3

Han flyttar sig mellan soffa och soffbord, mig och Jåni etc. Går, om än väldigt vingligt, när man håller honom i händerna, flyttar sig sakta runt med stöd av bord och sådant, men just den grejen är han inte bra på ännu.

Det går framåt, om man säger så. ;)

I fredags var jag hos Mickis och storfestade på en hel flaska vin! Ja alkoholfritt vin, men ändå. ;) Och jag var ute enda tills klockan 21!! :-O Inte dåligt va?

När jag kom hem sov Puppelito, och Jåni och jag glodde på lite djurprogram på datorn.

Meen, Loke har sagt Pappa nu! Förr har han sagt, adda, dadda, babba etc, men nu sa han tydligen tydligt Pappa. Johnny var jätteglad och stolt när han berättade det, och sa att det inte var minsta tvekan om att han sa det med P.

Nu väntar jag på att ungarackaren ska säga det så att jag också får höra!

Det gick bra hos läkaren, tyckte han iaf. Får hoppas att han vet vad han talar om den kamelen.

Idag är inte en bra dag. Hoppas att vi kan fixa bilen sen när Eskil-San kommer hem. Han har repdag idag och de dagarna är alltid så långa. Jaja, om man skulle ta sig i kragen och laga lite mat?

Lokefronten är relativt samma som senast. Han klättrar satan på det mesta, och börjar förstå att han kan sätta sig ner igen, även om han oftast ramlar. Tandrackarna i överkäken har växt mer, men är inte på g ut ännu, som jag ser iaf. Han äter lite mat igen iaf, vilket är jäkligt skönt. Syns i blöjan också. *s* Så skönt att slippa tandbajs och sådant äckel.

Nej, mat var det ja. Är så trött så jag vill bara lägga mig och sova, men Lokeman kommer nog att vakna snart, så det känns meningslöst.

Så här smal och snygg skulle man vara igen. ;)

Tänkte försöka skriva av mig om denna jäkla cirkus som fröken omöjlig ställer till. Omöjlig är garanterat namnet då hon inte lyssnar på någon annan, och bara vägrar att sluta höra av sig. Fröken i fråga inser verkligen inte att det bara är hon som hör av sig till oss. Hur kan man fortsätta skriva fast man blir blockerad och fastän man inte ens får några svar?

Det började med att hon tyckte jag hade vart dum mot hennes kompis, som även är våran gemensamma kompis. Då hetsade hon upp en annan tjej så att hon ringde och skällde på J. Vi sket i det, för hon FORTSATTE INTE HÖRA AV SIG. Eftersom jag inte gillar den tjejen i fråga, och inte vill ha något med henne att göra, så har jag självklart inte hört av mig till henne heller. Det är så man gör när man INTE vill bråka, och när man INTE vill ha någon i sitt liv. Och som sagt, den tjejen har inte hört av sig mer.

Man hör inte av sig om man inte vill ha kontakt. Svår ekvation?

Iaf så började det som sagt med att hon tyckte att jag var "dum". Hon informerade om hur dum jag var, skrev hon. Jag ringde och förklarade för henne hur allt låg till, och att det inte var några problem för den gemensamma kompisen. Detta gick uppenbarligen inte in, för hon fortsatte med att inboxa mig på facebook några timmar efter vi talat klart på telefon och enats om att vi inte hade något mer att säga varandra. (Dvs, andra gången HON hör av sig till oss den dagen) Jag svarade med att blockera henne, då hon uppenbarligen inte var nykter någonstans när hon skrev. Hon skrev bland annat "Vem är du?" Efter att hon mailade mig. *asg*

Då efter att vi sagt att vi inte ska prata mer på telefon, jag har blockerat henne på facebook för att jag inte vill ha något med henne att göra, så börjar hon SMSa mig igen!

" Så fick du sista ordet. lycka till. glömde att jag är hjärndöd och inte fattar någonting... (etc etc...)" Hon lägger alltså ord i min mun som jag aldrig sagt. Jag har aldrig kallat henne hjärndöd eller sagt att hon inte fattar någonting. Såhär ligger nivån under resten av kontakten. Hon anklagar mig för att jag skulle ha gjort saker som jag aldrig skulle göra, och att jag sagt massor med dumma saker till henne, men hon kan inte säga en enda  sak som jag sagt till henne. Eftersom jag inte sagt något till henne. Klart hon inte har något att komma med då. Men man kan tydligen fortsätta att säga att man har massa oförätter emot sig, utan att ha några som helst bevis eller belägg för detta.

I smskonversationen säger hon iaf att jag och min fästman är idioter, kapitalistsvin som försöker tjäna pengar på alla andra människor och bara tänker på oss själva. Hon kräver pengar för Judas kors som karln fick från henne efter hans död. Då blev jag jättejätte arg, för Judas var en fin människa, och man kräver inte pengar för en död människas saker! Som svar på det jag skrev "Hur kan du försöka tjäna pengar på Judas saker?" svarar hon "du och din karl skulle göra likadant, fast värre. Ni skulle sälja saker till mig om tex Matte dog."

Så först hör hon av sig på sms, sen pratar vi och bestämmer att vi inte har något mer att säga varandra. Då börjar hon på facebook=blockering från min sida. Sen börjar hon smsa och kräva pengar för en död människas saker, och anklaga oss för att vi skulle göra "mycket värre."

Dessutom skriver hon att jag är falsk, aldrig har haft känslor för andra människor liv, och idiot. Det avslutar hon med att säga att hon inte kallat mig något dumt som jag hört iaf. Inser ni paradoxen? För att hon ska sluta skriva så svarar jag bara "Ha ett bra liv, puss hej" eller något sådant. Då blir hon såklart jättearg och skriver "Hur långt kommer du i livet då? Vad tjänar du pengar på? Jag har jobb skitbra betalt, det går mycket bättre för mitt liv" osv i världens längsta meddelande där hon även skriver att VI hör av oss till henne. Skevt.

Tillslut slutar hon iaf skriva när jag bara svarar "Okej vad bra, hej" vad hon än skriver för elaka saker. Bland annat så börjar hon håna karlns religion vid den här tiden. Nu börjar hon gå alldeles för långt, men jag svarar som sagt inte i hopp om att hon ska lägga ner allt och nyktra till.

Hon lägger faktiskt ner vid det här tillfället, men fortsätter skriva på kvällen några dagar senare. Fyra sms skickar hon där hon anklagar oss för att "vi skulle göra värre" angående att hon krävde pengar för en död människas saker. På dessa SMS svarar jag inte alls utan hoppas att det ska fungera igen med att ignorera henne. Det fungerar i en hel vecka.

Igår började hon igen, men hon drar på STORT. Hon går stenhårt in och hånar flera gånger Js religion. Kallar oss upprepade gånger idioter, och KRÄVER en ursäkt av oss? Såhär skrev hon igår:
"Jag KRÄVER en ursäkt av er båda två. För jag har inte gjort ett jävla piss! Jag ska ha en ursäkt av er båda två! För ni kan fan inte göra så här. Tänk efter!" Jag svarar inte på detta heller. Men igår ville hon tydligen jättegärna bråka, så hon gav sig inte denna gången. Mitt tålamod börjar dessutom ta jävligt slut när hon börjar med;

"Okej satan johnny. Då finns det bara en utväg. Som jag inte ville gå för eran skull. Hälsa satan"

Jag gick ut och gick en rask promenad i en timme, och pratade av mig med en kompis, bara för att hon gjorde mig så jäkla förbannad. Det var nära att jag gick ner till henne och konfronterade henne, men efter att jag gått en timme och lugnat ner mig lite (ja väldigt lite) så ringer jag upp henne för att fråga exakt vad det är hon vill ha en ursäkt för.

Det första jag märker är att hon inte är nykter, vilket inte förvånar mig med tanke på hur hon håller på. Jag frågar vad fan hon håller på med, och varför hon inte kan lämna oss i fred. Jag BER henne att snälla snälla låta oss vara ifred. Hon säger att hon ska ha en ursäkt för att hon "fått skulden för allt". Hur kan man ge någon skuld utan att höra av sig till den? Genom att ignorera dennes dåliga beteende eller vad? Jag försöker verkligen få henne att förstå att det är hon som hör av sig gång, på gång, på gång. Detta går verkligen inte in, utan Johnny är ett kapitalistsvin, och så hånar hon hans religion igen och säger att han inte är äkta.

Jag är riktigt förbannad under samtalet, eftersom hon vägrar ge sig och säga att hon ska låta oss vara ifred. Efter att jag för säkert femte gången sagt att det är hon som bråkar, och att vi inte vill ha något med henne att göra  börjar hon skrika hysteriskt rakt ut "JAG SKA HA EN URSÄKT AV ER ANNARS SKA JAG FAN SE TILL ATT DE TAR VÅRDNADEN FRÅN ER FÖR LOKE!!" Tycker ni att det har gått alldeles för långt nu? Det tycker då fan i mig jag, så jag försöker spela in hennes hot. Då blir hon lugn och säger " jag hör att du spelar in" Och när jag frågar hur fan hon kan hota oss på det sättet säger hon bara "det har jag inte gjort, det skulle jag aldrig göra" "Men Helen du vet att jag aldrig skulle göra nått sånt".

Skapligt spak hon blev när jag spelade in. Efter detta säger jag att jag aldrig kommer förlåta det hon sa, att hon hånat mig, min son, min karl och hans religion och dessutom hotat hela våran familj. Att jag har ett jävligt långt minne som sträcker sig många långa år framåt i tiden. Hon verkar nästan inse vad hon håller på med för en stund, men sedan så börjar hon anklaga mig för att ha kallat henne för hepatit-(hennes namn). Jag börjar inse att det kanske är det som hon egentligen är arg för? Att hon tror att jag går och kallar henne för detta, trots att hon kallar sig själv för Hepatit-Harriet? Är det här skon klämmer fruntimmer? Efter att vi diskuterat hepatit och att jag säger att ja, jag tycker det är äckligt om du ska tatuera dig hos Johnny, och använda våra rakhyvlar, och ja, jag tycker det är äckligt med hepatit, så börjar hon sluddra extremt (förmodligen med flit för att vara dryg, men man vet aldrig) och säga saker i stil med "Jaaa haa hepatiiit, och HIIIV Aiiiids! Hepatiiit och aiddds." Då tycker jag det är lite väl omogen nivå och lägger på.  Hon hör inte av sig något mer på flera hela timmar. Skönt! Jag går upp och pratar med den ovan nämda gemensamma kompisen och en annan kompis. De förstår inte vad hon håller på med säger de. Även de tycker att hon går för långt när hon hotar oss angående vårdnad med Loke osv. Jag VET att hon inte kan göra oss ett skit, och att det är tomma hot. Men jag tycker ändå att det är att gå för långt.

I morse såg jag att jag hade fått sms kl kvart i ett i natt. Där skriver hon att det är det sista från henne, och att hon har vart på oss för att hon fick all skit för allt. Samma som tidigare alltså, hon tycker att hon får skit av oss trots att vi inte ens pratat med henne. =) Logiskt va?

Hon avslutar med att skriva att hon väntar på ursäkt och "slut för mig".

Johnny tyckte att jag skulle strunta i att svara, men jag sa att nu får det vara nog med henne. Jag tänker inte ta något skit av henne något mer nu.

Såhär svarade jag:

"Allt är ditt fel (namnet). Det är du som inte låter oss vara i fred. Vi kan knappast ge dig någon skuld utan att ens höra av oss till dig. Det är DU som hör av dig till oss varje gång. En ursäkt kan du glömma, för det är du som gjort fel. Du har hånat min fästman och hans religion. Du har kallat mig för idiot och andra saker. Och vet du? Igår hotade du oss. Du skrek att du skulle se till att de tar vårdnaden av oss över Loke. Förstår du inte att det är att gå över gränsen? Du hotar en liten bäbis! Vet du igen? Du har inget att komma med för vi är världens bästa föräldrar. Inte ens om du ber mig och min familj om ursäkt inför hela din familj och alla dina vänner så kommer jag att be dig om ursäkt. Det är DU som bråkar. Hoppas verkligen att ditt förra sms var det sista jag hör från dig. Fortsätter du kommer jag att anmäla dig för hot och trakasserier."

Här är vi alltså nu. Den gemensamma kompisen som hon från början "försvarade för att han orkar inte bry sig själv" som hon säger, förstår ingenting. Igår sa han till mig att "om jag inte bryr mig är jag ju inte arg!" Han tyckte även att det var roligt att andra visste bättre hur han mådde och vad han tyckte. Som vanligt. ;)

Nu återstår bara att se hur arg hon blir när hon vaknar och ser vad jag skrivit, och så är karusellen säkert igång igen. Men nu tänker jag inte ta mer skit. Fortsätter hon tänker jag först försöka prata med hennes familj, och se om de kan säga åt henne att sluta. Fungerar inte det kommer jag att polisanmäla händelsen.

Nu ska jag busa med mitt svettiga lilla troll som klättrar omkring överallt. :-D Eller ja, nu sen en minut tillbaka sitter han och svettas i mitt knä. Nyvaken men ändock sååå trött. *s*

Nörd kan du vara själv. ;-)

Har man ingen badstol (för att den kostar en miljon) så gör man sin egna! En badmatta på detta så är det kanon. Fast innan jag kommit för mig med att köpa en sådan behövs den väl inte längre.

Igår var jag och Puppe i Kungsör och hälsade på familjen Björn/Holm. Som vanligt tog jag med kameran och tog några få dåliga kort innan jag glömde av den och pratade sönder Cazzis öron istället. ;)

Det var trevligt att äntligen träffa dem igen, var alldeles för länge sen tycker jag. Sist kunde ingen av våra små ta sig runt själva ens, och nu var Nero i full fart överallt! Som mamma Cazzi sa; "Den där försöker typ resa sig mot en liten sladd på golvet till och med." Det var också trevligt att få träffa den "Hemliga Dennis" som Cazzi berättat så mycket gott om. Jag kände mig lite skeptisk till att träffa honom då hon sagt att han inte brukar gilla hennes kompisar, men jag gillade honom så det gick bra. *asg*

Loke tog det lugnt tills Nero somnade, då härjade han loss med alla leksaker själv. När Nero var vaken ville han dra Loke i håret, ställa sig med Loke som stöd, slå på Loke osv. Loke tyckte han skulle vifta med saker som träffade Nero... och ja, de är lite för små för att lämnas ensamma helt enkelt.*skratt*

Idag insåg jag att det inte är så länge kvar tills vi ska flytta, om vi flyttar i Augusti. Som vanligt blir jag stressad och börjar tänka på vad jag kan börja fixa redan nu. Optimalt hade vart om man fick nycklarna till förrådet i förskott. *hmmmm*  Och på tal om att flytta så vore det roligt om Cazzi och Nero kommer och hälsar på här innan vi flyttar. (Kolla vilken officiell inbjudan C)

Igår kväll och idag har jag mått hemskt. Duktigt deppig och helt sjukt rastlös. Jag måste ha några nya spel. ;)

Idag har vi som synes vart och premiärgungat. Malle och Olle var också med, men Olle hade gungat så mycket dagen innan att han sov nästan hela promenaden. Först kom de hit, så Olle fick visa sina nya ålarskills. Duktiga killen! Dessutom är hans tredje tand på väg igenom, så han var lite ledsen stackaren.

Efter lekparken tog vi en extremt lång promenad, så att även Loke hann sova en stund. Nu har jag precis tröstat honom för han vaknade och var jätteledsen. Hoppas att han somnar om ordentligt.

Dags för lite dega i soffan. Imorgon ska jag och Loke hälsa på Cazzi och Nero. =)

Idag har lilleprutt ställt sig upp i sängen två gånger och ett gäng gånger på soffan, på mig och på Johnny. ;) Dessutom har han börjat ställa sig i kryp, samt tagit några krypssteg. :-D När han skulle ställa sig i kryp satte han dessutom sig upp. Snacka om händelserik dag! En vecka innan åtta månader, precis som det brukar vara. En vecka innan en månad har det mesta han lärt sig hänt.

Detta måste firas med en stor bildspecial. ;)










En bild säger mer än tusen ord, säger man ju. Så här har ni några tusen ord. ;) Nu har Puppe sovit över en timme efter sina bravader. Man blir tydligen väldigt svettig av att klättra omkring.

Jag har mmsat upp lite bilder senaste dagarna, men de verkar inte vilja komma fram. Tog kort på Lokes andra kravling till stående igår tex.  Han drar sig inte upp helt med armarna bara, utan trycker sig upp med fötterna också eller vad man ska säga. Får se när han inser att han kan det där. =)

Lite bilder som jag tog för någon dag sen.

Idag har jag haft en glad fis, en arg fis och en jätteglad fis. ;) Vi smet ut runt lunch då han var jättetrött och skrikig, och han somnade efter kanske en timmes promenad. Vi träffade Therese och Mimmi som jag var kompis med i lågstadiet. Trevligt! Men det är svårt när man är tre och går med barnvagnar, det blir inte så mycket ordentligt snackande. ;) Mycket bytande av ämne och sådant. Vi stannade i lekparken vid nyckel, men Tessans busefrö ville bara klättra upp i den jättelånga trappen, och blev arg när hon inte fick, så vi gick vidare istället. ;)

Vi kom fram till att Tessan och Ias är grannar, så jag ringde och frågade om de ville ha besök, vilket de ville. Trevligt! Eddie är så sjukt mycket rörligare än Loke, och jag hade hjärtat i halsgropen minst tio gånger när han for omkring. Jag är ju van vid att Loke trillar ordentligt ibland när han försöker sig på svåra konster. ;) Jag hade iaf väldigt trevligt, och hoppas att vi kan ses lite oftare. Jag är jättesugen på Malins smaskiga levergryta. *s*

När vi kom hem var Loke oxtokig på madrassen och ställde sig i kryp, kröp omkring och ställde sig med fötterna i madrassen. Toke! Hoppas han kommer på hur man gör ordentligt snart.

Snart kommer Ias med lite spel, så nu ska jag avrunda. Imorgon ska Helena få sin födelsedagspresent, så jag skulle gissa på att hon och Grimmen kommer hit.

Tjingeling!