Puppan - Mamma till Loke och Aveline

Jag tror inte det är många som inser hur det är att ha adhd. De flesta tror att det innebär att man pratar för mycket och far runt överallt hela tiden. Och såklart att man är jobbig. För hur kul är det att prata med någon som knappt hinner lyssna för att de har så mycket att säga själva? Det är såklart svårt att förstå hur en annan människa fungerar på djupet. Svårt att veta när man själv inte alls är likadan. Lätt att tro en massa...

Min adhd yttrar sig främst i att jag har otroligt svårt att få saker gjorda. Nu hummar säkert de flesta igenkännande, för vem har inte svårt för det? Men det är inte bara att det är svårt att få dem gjorda, men sen gör man det ändå. Det GÅR inte att göra vissa saker, och ångesten och stressen över det är så stark så man vet inte vart man ska ta vägen. Man måste helt enkelt förtränga det där som ska göras, och så blir det inte gjort någonsin.

Som att städa till exempel. Många av er städar nog varje dag, och dammsuger iaf varje vecka. Jag kan inte det. Det går inte. Jag ser att det behövs göras men det är för många hinder i vägen. Aveline sover, Aveline är vaken. Loke är rädd för dammsugaren. Dammsuger jag hör jag inte Aveline... Sen så avskyr jag att dammsuga för då hör jag inte. När någon ska komma på besök så panikstädar jag på en halvtimme så att det ser "okej" ut.

Sen har vi vissa otroligt pinsamma sidor med adhdn. Tex personlig hygien. Jag klarar absolut inte av att hinna duscha varje dag. Det går inte heller. Det hinner jag inte! För Aveline sover, är vaken... ja ni hajjar. Många med adhd hr den problematiken har jag lärt mig och märkt. Min karl måste jag typ tvinga in i duschen för han har inte tid och hinner inte och tiden och hinner och och.....

I övrigt är jag otroligt kreativ. Det får gärna vara nytt hela tiden! Som nu när jag börjat sy, har inte sytt många saker som är likadana som de andra. Oftast blir det en provklänning, och en riktig. Sen går jag på nästa projekt. En barnvagnsdyna, en stolsdyna, ett par byxor, osv osv. Nu har jag sytt en sak som jag faktiskt blev helt nöjd med, och då måste jag såklart köpa hem mängder av velour att sy av. Sen kanske jag syr fem st om jag har tur. Sen blir det nästa projekt! Helst har jag många projekt samtidigt och då ser det ju ännu mer ut som fan hemma. Och jag som vill ha ordning och reda runt mig för att må bra. Det är väldigt motstridigt. Just nu håller jag på med bilder till flera personer, (photoshop) renoverar bilder till pappa och sirpa, syr två olika snuttefiltar samtidigt, får för mig att blogga, har börjat städa, måste skicka tomtar (ajjj ångest ont i magen och hjärtat). Jag till och med hoppar fram och tillbaka i texten när jag skriver. Nyss skrev jag klart stycket om böcker och så började jag skriva här igen. Stycket om böcker är nästa stycke...

När jag var liten och i tonåren så gick jag konstant med näsan i en bok. Bokstavligen. När jag gick hem från skolan så läste jag på vägen för att det inte skulle vara så tråkigt att gå, plus att jag inte kunde slita mig från boken. Har läst hundratals, kanske tusentals böcker i mitt liv. När jag gick på mellanstadiet så lånade jag hem så många böcker att jag fick ryggproblem och min väska gick sönder. När lektionerna på högstadiet/gymnasiet var jobbiga så satt jag och läste. Förbjöd läraren mig att läsa så gick jag ut ur klassrummet och satte mig utanför och läste. Ingen hr någonsin fått bestämma över mig. Jag har länge stängt ut den riktiga världen för att slippa tänka och känna. Skolan var en lång plåga för mig för alla lärare kallade mig problembarn för att jag inte kunde sitta still och lyssna på lektionerna. Inte konstigt att man inte kunde det när läraren berättade saker man hela tiden redan kunde, och dessutom berättade dem extremt långsamt! Det ska gå fort! Ingen insåg att jag hade adhd. Inte ens jag själv. Jag kände mig alltid fel och annorlunda men fick aldrig någon hjälp tyvärr.

En annan sak med adhd är oftast ångesten (för att man inte klarar av saker, folk tycker man är jobbig, man har svårt att behålla vänner osv) och att man ofta dricker eller till och med tar droger. Nu har jag aldrig hamnat så snett tack och lov då min mamma är missbrukare. (för tillfället nykter missbrukare) Många mår så dåligt och hamnar så snett att de begår riktiga brott och hamnar i fängelse. Det är många många procent av de som sitter i fängelse som har adhd. Du mår dåligt, hamnar snett, är ofta våldsam (pga ökat adrenalin i kroppen och minskad självkontroll) dövar med droger och så ja. Saken är biff a la lindström. Hade det inte vart för mamma hade jag säkert vart där jag också.

Hm, den här texten är otroligt typiskt adhd. Minns inte riktigt allt jag skrivit om, börjar skriva på en sak och slutar på en annan. Återgår till mina problem istället. ;) Problem med ångest, att slutföra jobbiga moment, (tex paketera paket, sy för hand den sista öppningen) problem med att planera bra, så oftast blir det en pizza på kvällen för att ingen har förberett eller orkar laga mat. Jag har en extremt bitter och sarkastisk humor emellanåt, men försöker att bita ihop där eftersom den kan bli rent elak. Vill inte såra folk men ibland orkar jag inte bry mig om det heller om jag själv mår dåligt. (otroligt patetiskt) Dock är de sidorna mycket bättre nu än när jag var yngre, plus att jag har lärt mig att se mina fel och försöker jobba på dem. När jag var yngre var det bara fel på alla andra. Lite bipolärvarning där. (ta inte illa upp om du är bipolär)

Kontentan i det hela är att jag vill ta bort den här "väggen" som jag kallar den. Den som sitter ivägen för att göra allt som jag vill. Som att gå ner i vikt. Jag läste att ca 40-50 procent av de som var överviktiga har adhd. Det är INTE 40-50 % av befolkningen som har adhd. Tänk siffrorna då. Detta förklarar äntligen för mig varför jag pendlar som jag gör i vikt. Klarar ju helt enkelt inte av att slutföra något!

För att ta bort väggen behöver jag min medicin. När jag började med concertan första gången så började jag skriva en bok. När jag slutade med den pga graviditeten med Loke så slutade jag skriva och har inte skrivit klart ännu. När jag började med concertan nu efter Aveline så började jag sy. Dock slutade jag med den bara efter någon vecka pga bristfälliga studier på att amma och äta concerta och jag pallade inte riskera något med Avvelito. såklart. Nu vill jag börja med den igen för att se om jag kan få ordning på vardagen igen. Kaoset är fullkomligt med TVÅ barn och en sambo som också har adhd. Dessutom så misstänker jag att sonen också har det även om det är för tidigt att säga.

Nä nu har jag snurrat tillräckligt och Aveline är vaken. Ska försöka få något gjort innan Loke vaknar. Johnny har rep idag och de ska dessutom ta bandbilder. Suck!